Det blev klar förlust, rentav en liten snyting, i dagens skånederby mot IFK Kristianstad. Gästerna vann med 36-26 (18-13).

När varken vår viktigaste offensiva pjäs Truls Grötta, eller vår defensiva dito Hampus Nygren, kunde lämna klartecken för spel, så stod det klart att det skulle bli en tuff match för oss. Matchplanen att försöka få bort gästernas spelfördelare Axel Månsson, genom ett så kallat 5-1 försvar, lyckades delvis. Men tyvärr blev vi därigenom alldeles för glesa på sexmeterslinjen, och vi förlorade alltför många dueller där. Man kan säga att operationen lyckades men patienten dog. Det blev något bättre när vi gick ner på klassiskt 6-0 försvar, men vi fick aldrig riktig kontroll på Kristianstads offensiv.

Kristianstad tog ett stabilt grepp om matchen från start, och bortsett från några bättre perioder, kom vi aldrig tillräckligt tätt inpå gästerna för att kunna hota. Jag tror kanske inte heller att poängfördelningen blivit annorlunda om Truls och Hampus kunnat deltaga, gästerna kändes för dagen lite för starka. Men vi hade troligen fått en betydligt mer spännande match än den vi nu fick, och som vi hoppades på.

Nu gäller det att samla ihop oss till kommande öden och äventyr, vilket jag tror att vi är högst kapabla till. Vi hoppas naturligtvis också att Truls och Hampus kan vara tillbaka på planen så snart som möjligt.

Till vår bäste spelare utsågs Alfred Olsson som gör en bra match framförallt offensivt, men efter skiftet till 6-0 försvar, även defensivt. Även Rasmus Thorbjörnsson och Ebbe Håkansson förtjänar gott betyg.

Till gästernas bäste spelare utsågs Andreas Cederholm.

Våra målskyttar: Alfred 7, Rasmus 7, Hugo 4, Tim 3, Arvid 2, Love 2 och Martin 1.